Här har det hänt saker

Så har det gått lång tid mellan skrivandet igen. Just nu tar jag en paus med en kopp kaffe på jobbet. Jobbet som är nytt sedan sist; utvecklingsledare på Campus Mölndal för projekt REACT. Kul, värdefullt och tillfredsställande. Det är precis vad jag har behövt.

Jag stortrivs i min lägenhet, all renovering är klar och nu är det ”bara” lite lampor och krokar som ska upp.

Pappa har flyttat till Källstorpsgården i Trollhättan och det funkar så otroligt bra. Det var några turer mellan Tallbacken och lägenheten (som för övrigt är tömd och uppsagd) innan det blev klart. Igår fick jag denna bild på honom.

Sedan sist har jag dessutom blivit med ny bil. Min lilla C30 förstördes i en krock med ett rådjur i mars. Den blev inlöst och efter lite (väldigt lite) funderande över om jag verkligen behöver bil (bensinen är svindyr) så bestämde jag mig för att, jo, det behöver jag. Det blev en söt lite Peugeot, en liten fransos, med andra ord.

Men, som sagt, bensinen är svindyr så jag tar pendeln till jobbet och vägarbete vid Tingstadstunneln gör bilresor till Trollhättan avsevärt mycket längre i tid. Därför blir det tåg även dit. Och, att stå där på stationen, när jag ska åka hem, så kommer jag förstås att tänka på alla de otaliga gånger jag rest därifrån på väg ut i världen: England, Holland, Spanien, Frankrike, Italien, tågluff… Härliga minnen av frihet!

Imorgon bär det av ut i världen på nytt, dock inte med tåg utan flyg. På grund av pandemin så har jag inte rest sedan februari 2019. Jag kommer nästan inte ihåg hur man gör. Nåväl, imorgon bär det av till Pisa med mellanlandning i Amsterdam. Tro det eller ej men jag ska på en retreat med Sif och hennes Sisterhood Retreats. Det ska bli himla kul. Även Marisa kommer (som jag först lärde känna i Rom 2016 och som jag sedan träffat på diverse olika platser i Europa) och två vänner från Göteborg. Retreatet heter A Tuscan Spring Fairytale och jag är säker på att det kommer bli fyllt med härligheter.

Foto: Sif Orellana

Ser inte så dumt ut, eller hur?
Nej, nu är det dags att återvända till mitt jobbfokus igen. Tack för idag.

Förkyld

I dessa Covid-tider så betyder en förkylning att man stannar hemma. Det är, med andra ord, vad som väntar några dagar i början av arbetsveckan. De senaste veckorna, när jag haft utbildning med Yrkeshögskolan, har jag också suttit hemma, två dagar i veckan.

På helgerna gillar jag att ta mig en tur. Idag skulle den ha gått till pappa men det får alltså vänta. För några veckor sedan åkte jag däremot till Hedefors Bruk och hälsade på konstnären Helena Hötzl i hennes nya ateljé och utställningslokal.

Det blev en fin tur, fika hos Helena, lunch på Nääs fabriker och sedan till pappa i Trollhättan. Han bor numer, återigen, på Tallbacken. Det är lugnt och skönt och bra för honom. Hela tiden finns personalen där och kan hjälpa honom. Han kommer fortsätta bo där ändå fram till dessa att det finns ett annat långsiktigt boende i Trollhättan. Han har det bra och vi hälsar på honom så ofta vi kan, min bror varje dag, jag försöker varannan.

Annars glädjer jag mig åt ljuset, det som sakteliga återvänder.

Snön kom och gick

Typsikt vinterväder här på västkusten. Stundom snö, sedan blask för att därefter frysa på! Bäst av allt är ändå att ljuset sakta återvänder. Det märks redan, åtminstone klara dagar.

Jobbet drog igång i måndags och jag måste erkänna att det inte var med jätteenergi som jag gick dit. Men, jag känner mig själv väl vid det här laget. Så fort jag började hälsa på kollegor och medarbetare så kom energin på posten. Dessutom har jag min parhäst Cecilia som jag samarbetar så bra med. Att hon dessutom har både distans till saker och humor gör ju inte saken bättre.

Idag startade också mitt sista uppdrag för Ackebrink på Yrkeshögskolan i Kungsbacka. Två parallella kurser i projektmetodik, projekt och projektledning. Jag har allt stressat upp mig lite över dessa också men nu är jag igång och det är PRECIS så roligt som jag tyckt vid tidigare tillfällen.

Igår kväll blev det en tur till pappa. Han är hemma i lägenheten igen efter en stund på fina boendet Tallbacken. Det var ändå mysigt att dricka kaffe vid köksbordet tillsammans med honom och bror Mikael. Pappa är en gammal man, 92 år nyss fyllda, men trots lite vedermödor så har han humorn i behåll.

En liten tur till fjorden

Lazy lördag idag. Förtränger att ledigheten är slut – inte för att det ska bli så hemskt att jobba utan för att jag alltid tänker att jag kunde gjort mer, annat. Helt onödiga tankar. Men, andra, viktiga tankar, är de kring vad jag ska göra med livet i stort.

Förra året, då jag inte var helt pigg, jobbade jag mer än jag gjort på riktigt länge. Inte mer i timmar men i intensitet. Jag tycker att jag har ett roligt jobb men det är liksom ingen ände på det: när en sak är löst så kommer nästa. Och, även om lösningarna är långsiktiga så kommer frågorna som gör att de känns kortsiktiga. Så, mina funderingar cirklar runt klokheten kring att jobba så intensivt. Jag har kommit hem på kvällarna, kanske vid 17.30-tiden eller aningen senare, och varit helt genomtrött, bara orkat sätta mig i soffan, skriva några rader i dagboken, kolla nyheterna och that´s it. Det finns förstås många omständigheter och det jag nu försöker gör är att komma på vilka av dessa som är nödvändiga att ta hänsyn till. Hmmm…

Snön kom i förmiddags och jag tog en tur till Hanhals efter att ha gjort lite ärenden. Nu faller mörkret snabbt men jag tänder ljus och njuter av nuet en lite stund till.

Ett litet test efter en lång tid

Ja, det har gått ett och ett halvt år sedan jag skrev här på bloggen. Jag tappade lusten den där sommaren 2019. Men, nu verkar den ha kommit tillbaka. Då ska vi bara se om jag har koll på alla funktioner som ändrats lite sedan sist.

Ja, detta var den enda bilden jag hittade nu när dessutom datorn är ny och jag inte riktigt vet var jag har saker.

Augusti och nytt jobb

Augusti har dragit igång med buller och bång. Ganska härligt, faktiskt. Jag började jobba på mitt nya jobb (enhetschef på skolservice på Kungsbackas gymnasieskolor) på direkten, första vardagen. Det har varit några omtumlande veckor, nummer tre i ordningen går snart mot sitt slut. Jag ska inte gå in på några detaljer kring det mer än att jag är glad över att jobbet är så mycket ”hands on” och ”här och nu”.

Vädret i augusti har varit, om ni ursäktar uttrycket, sjukt bra! Soligt, varmt, riktigt varmt och härliga bad har erbjudits. Förra lördagen gjorde jag också en roadtrip till Skåne; först ut var morgonpromenad i Norrvikens trädgård. Därefter fortsatte resan till Badass Ceramics  vid Rekekroken.

Därefter låg Höganäs nära till hands med ett stopp på Höganäs saluhall och ett besök på Magasin 36.

På hemvägen gjorde jag ett stopp vid Rosendals strand med bad och fika. Så skönt att ha fått lite sommar.

Annars är det röj och planering för flytt som gäller. Tim och Jossan har röjt och slängt i förrådet, jag och Jossan har gjort ytterligare ett röj och på lördag sker superduperrensningen (hoppas jag). Här inne har jag packat och packat. Inser att tillträdesdagen närmar sig och att jag riktigt snart kan börja flytta lite. Men, innan dess, blir det ytterligare en trädgårdsloppis. Hoppas att många vänner är intresserade av finfina fynd. Blir de inte sålda här så hamnar de hos Erikshjälpen för ett liiite dyrare pris.

Sommarsammanfattning

Jag har inte varit i rätt mood för att blogga eller skriva men nu, här på morgonen, började det klia i fingrarna! Senast jag skrev var i maj och om jag nu skyndar mig på så hinner jag med ett inlägg under juli månads sista skälvande dagar. Eller under min semesters sista skälvande dagar. Jag har i princip latat mig i fyra veckor och jag intalar mig att det är vad jag behövt. Det har gett mig tid att reflektera och processa. Och nu känns det som om energin kommit tillbaka. Det är gott.

Maj och försäljningen av Medikamentgatan

Ja, när röj, styling, fotografering och publiceringen av mitt kära Medikamentgatan var gjort vid mitten av maj så gick det som jag varit stressad över sedan i mars superfort. Visning på en måndagskväll, ny visning på en tisdagskväll och dagen därpå (och jag fick de pengar jag ville ha), på onsdagen, skrev köparna på. Ett ungt par från Mölndal som väntar sitt första barn ska få njuta av och göra detta fantastiska boende till sitt. Så roligt. Här är massor med fix att göra men inget är akut. Och, inte minst, de får en underbar trädgård mot skogen, helt utan insyn.

Juni – nytt boende och kreativitet som återuppstår

Efter försäljningen var det dags för mig att leta nytt boende, på allvar. Jag hade ju tänkt mig Göteborg men med Corona i faggorna så kändes det skönare och tryggare att stanna nära vänner. När dessutom Jossan var ledsen över att jag skulle flytta så var saken avgjord. Det ska dock sägas att Kungsbacka inte direkt kryllar av mysiga och charmiga lägenheter och trots det så är priserna inte mycket lägre än i Göteborg! En sak hade jag klart för mig: jag ville flytta till en stabil och gedigen bostadsrättsförening. Det uteslöt det mesta i lägenhetsväg eftersom väldigt mycket av det som säljs är nyproduktion. Men, vips, så fanns där en tvåa med potential i Gårdskulla. Lollo laddade mig med taktik och jag var cool som en barstol på visningen. Lägenheten, byggd i slutet av femtiotalet, var helt ok och, precis som jag sett på bilderna så hade den potential. Dock gick jag från visningen utan fjärilar i magen (som jag hade när jag varit på visningen av Medikamentgatan för dryga 17 år sedan). Men, direkt efter att mäklaren haft en andra visning ringde hon och berättade att det lagts ett bud på utgångspriset. Ville jag buda? Fortfarande cool som en barstol så slängde jag in ett lite högre bud. SEN KOM FJÄRILARNA i magen! Några timmar senare hade jag köpt en tvåa med balkong på tredje våningen på Gårdskullavägen 37F!
Jag fick lite lugn och då kom kreativiteten igång igen. Jag hittade ett  oupptäckt hörn med fantastiskt ljus i mitt sovrum-turned-kontor-turned-sovrum på Medikament. Fotade allt jag kom på!

Juni bjöd också på Foto & Fika Urban Garden Day. En strålande solig söndag i Kungsbacka. Jag höll workshopen på Jobbhotell vid torget, en lokal som visade sig ha oanade möjligheter. Åtta inspirerade fotografer kom och skapade mängder med vackra bilder! Även jag hann ta några.

Detta var också en månad med mycket jobb. Bland annat körde jag #mittsommarföretag – en intro till eget företagande för ungdomar mellan 14 och 20 år. Det fick bli en digital variant i år och 11 unga entreprenörer deltog. Företagare i Kungsbacka ställde upp och berättade hur de tänkt kring affärsidé, konkurrensfördelar, varumärke, marknadsföring och inte minst om att driva eget. Det blev några riktigt roliga dagar!

På midsommarafton bar det av till min käre bror Mikael i Trollhättan. Kaffe och mackor var packade när vi satte oss i bilen för en solig och rolig västgötatur, närmare bestämt i trakterna kring Falköping. Sällsynta växter, fornminnen och fotografering!

Juli och äntligen semester

Eftersom jag fått ett nytt uppdrag i Kungsbacka kommun (tf enhetschef för skolservice) med start 1 augusti beslöt jag att tidigarelägga min semester så att den inföll i juli. Och, som jag skrev tidigare, jag har mest slappat. Några bad har det blivit, många kvällar i trådgården och en och annan utflykt. En av de trevligare gick till Ljungskile. Först besök hos LL form & lera, en keramiker med sin ateljé hemma i huset. Försäljningen skedde i trädgården.

Att sedan luncha på Musselbaren i Lyckorna var inget jag var ensam om. Men, gott som attan var det.

Bada ville jag och styrde turen mot Ulvön. På vägen hittade jag Växthuset Ulvesund med handelsträdgård, galleri och fik. Riktigt fint! Badet var härligt men blåsigt.

Nu, såhär sista veckan, har jag börjat ta tag i flytten genom att fortsätta rensa och packa. Jag inser att det är mer som måste bort så en upprepning av After vad du vill (utställning och loppis som jag och Karin (B) körde i vardagsrum och trädgård i början av juli) kommer att behöva ske.

Jo, jag har förstås träffat Tim och Jossan under semestern. Båda två har fått ett nytt stort intresse: rullskridskor!

I veckan tog också jag och Jossan en tur till svampskogen. Ingen svamp, lite blåbär och en fika.

Jo, så har jag ränt alla gårdsbutiker i Halland runt för att hitta mina älskade bondbönor, utan resultat. Men annat gott har det blivit istället!

Än har jag några lediga dagar kvar med lite planerade äventyr, innan jobbet startar på måndag. Det blir bra, det också.

 

Man vänjer sig

Corona har fått mig att helt tappa lusten att skriva och dokumentera. Fokus har mest legat på att säkerställa jobb och på att fixa iordning mitt hus inför en eventuell försäljning. Det har varit, och är, en mental match men samtidigt som jag skriver detta tänker jag på alla som gått, och går, en match mot viruset. Det finns grader i helvetet, för att uttrycka sig milt.

Sedan sist har jag hunnit fylla sextio. Det blev ett stillsamt och mysigt firande med döttrarna, Erik och missarna. Med resten av familjen fick det duga med FaceTime (jag tror inte att jag träffat vare sig pappa eller min bror Mikael sedan den senare fyllde år den 14 februari). Nåja, sakernas tillstånd är som de är: en pandemi som, lugnt sagt begränsar det vanliga livet.

Strax innan krisen bestämde jag mig för att försöka sälja mitt hus. Tajmingen kanske inte är superbra men jag får se hur det går. 

Jag har haft några veckor när det som ligger framför mig (först och främst inför fotografering) har känts oöverstigligt. Lollo har varit där som ett stöd, peppat mig att inte se för långt fram utan att ta en del i taget. Förra helgen var det äntligen klart. Allt överflöd var undanpackat och huset stylat och fejat. Fotografen kom i måndags och tog bilderna som nu ligger ute på Hemmet Allt ser så annorlunda ut på bilderna jämfört med på riktigt. Den nyvunna luftigheten här hemma känns trots allt bra.

Mina bästa döttrar har hjälpt mig under resan. Tim och hennes pappa har hämtat allt hon vill spara, kört skräp till tippen och burit möbler mellan ovan- och nedervåning. Jossan har hjälpt mig med städning och målning. Om en vecka är det första visning och nu ska jag försöka fokusera på att leta nytt boende.

Jag har turen att ha ganska mycket jobb, trots krisen. Kungsbacka kommun står för lejonparten men Alingsås och Timbanken bidrar. Det kommer också bli mer jobb för Öckerö samt att jag har en del uppdrag för Ackebrinks i höst. Skönt.

Sammanfattningsvis: kris till trots så är läget under kontroll. Man vänjer sig, helt enkelt.

On and on…

Det är en märklig tid. Virusets tid. Nästan allt i samhället har stannat upp. Varsel och permitteringar avlöser varandra. Besöksnäringen blöder. Inget är sig likt. Allt är sig likt. På ytan. Våren är trots allt på väg. Morgonljuset smyger in och får detaljer att glöda. Sommartid får kvällarna att inge hopp.

Men, inget är som vanligt, bara som totalt ovanligt. Mitt i alltihop snurrar jorden ändå på som i Kents Snurra min jord. Det är bara vi människor som är på ”hold”.

Hopp eller förtvivlan? Man väljer själv. Våren är på väg. Solen kommer skina, regnet kommer falla och vi kommer att inse hur ömtåliga vi är. Lyssna på Sting, njut och finn förtröstan.

 

Viruspanik och toapapperskris

Jag undrar vad det är som händer runt omkring oss. Hysterin tycks ha fått fäste med olika mått på olika ställen. Hyllorna med konservburkar gapar halvtomma för att inte tala om hyllorna med toalettpapper som är helt länsade på innehåll…
Jag förhåller mig lugn men jag undrar förstås, som alla andra, var detta ska ta vägen och sluta. Mina helger som oftast är aktiva har med denna förbytts i lugn och eftertänksamhet. Det är skönt och det gäller att passa på.

Igår blev det en liten tur på stan; shopping på Potatiskällaren inklusive en kopp i solen (som äntligen sken med sin närvaro) och lite snickesnack om livets gång. Lite mer mat- och blomhandling senare var jag hemma igen.

Det är skönt att ägna tiden åt ”hemaktiga” saker. Laga mat, bädda rent, bläddra i böcker och ligga länge i sängen. Ute stormar det igen och till veckan väntar mer regn. Våren är trots allt på väg – buskarna har små gröna blad och jag har hört både lärka och koltrast. Påskliljor och krokus lyser upp i allt det gråa. Halva mars har gått.